Igår var då dagen när jag skulle dö i tandläkarstolen. Kanske inte bokstavligt talat, men jag hade målat upp en bild av att jag skulle svimma där och tandläkaren skulle ha tagit bedövningen. Men hör och häpna, tandläkaren kom ihåg vårt samtal om att jag inte ville ha bedövning. Hon kom också ihåg att jag hade tandläkarskräck, så hon tog det försiktigt. Allt gick frid och fröjd till dess att jag skulle resa mig och gå hem, då var jag så yr att jag knappt kunde stå upp, vet inte vad det berodde på men...
Nu är det bortgjort i vilket fall, och jag tänker inte sätta min fot hos tandläkaren förrän om 1 1/2 år!
Bra att det gick över förväntan = )
SvaraRaderaNu kan du slappna av i något år då! = )